Nadas historia 2014–2021
När hjälpen tog oss dit människorna behövde oss
Åren 2014–2021 blev en intensiv period i Nadas historia. Kriget i Syrien hade tvingat miljontals människor på flykt och behoven förändrades snabbt. Först gick våra resor till gränsområdena mot Syrien. När flyktingvägarna senare flyttades över Egeiska havet följde vårt hjälparbete med till Grekland och flyktinglägren där.En tanke har följt Nada genom alla de här åren: om det bara är möjligt vill vi föra hjälpen ända fram till människorna som behöver den. Att själva vara på plats, se behoven och möta människorna har varit en viktig del av vårt sätt att arbeta.
2014: De första resorna till den syriska gränsen
I maj 2014 gick resan till Gaziantep i Turkiet, nära gränsen mot Syrien. Där besökte teamet bland annat svårt skadade barn som vårdades på sjukhus. Några månader senare, i september, reste Nada till Cizre, i området där Turkiet gränsar mot Syrien och Irak. Tusentals människor flydde då undan IS över gränsen. Människor som tog sig fram nattetid genom vägtrummor och majsfält.
Det var en verklighet som kom väldigt nära.
Under 2014 och 2015 skickade Nada också två stora långtradare till Afrin i Syrien, fyllda med sjukhusinventarier, varma kläder och sovsäckar.
När vi återvände till Gaziantep våren 2015 mötte vi flyktingar som bodde i gamla ruiner. Hjälpen bestod då av det allra mest grundläggande. Vi köpte stora mängder mat, bland annat ris, salt, socker, grönsaker och potatis.
2015: Flyktingkrisen når Lesvos
Under 2015 förändrades situationen. Många människor började ta den farliga vägen över Egeiska havet till de grekiska öarna, och Nada riktade arbetet dit.
I november reste vårt team till Lesvos. Där deltog Nadas volontärer i mottagandet av båtar med människor på flykt. Nadas dokumentation från resan berättar om sammanlagt 35 båtar.
Samma år donerade Nada en räddningsbåt till sjöräddningen på Lesvos. Senare bidrog föreningen också med ett 300 kvadratmeter stort sjukhustält till flyktinglägret Moria och lät bygga en lekpark där. Lekparken säger något viktigt om den tidens hjälp. Mitt bland alla akuta behov fanns också barn. Barn som behövde mat, trygghet och värme, men som fortfarande också behövde få vara barn.
2016: Tillbaka till Lesvos och vidare till Idomeni
I februari 2016 var Nada tillbaka på Lesvos. Volontärerna deltog åter i mottagandet av människor som kommit över havet och arbetade också i Moria. Bara ett par månader senare förändrades läget igen.
I april gick resan till Idomeni vid den makedonska gränsen. Där hade omkring 17 000 människor blivit kvar vid en järnvägsknutpunkt sedan Balkanrutten stängts.
Det var typiskt för de här åren. Situationen kunde förändras snabbt och behoven uppstod på nya platser. Nada försökte följa med och rikta hjälpen dit den behövdes.
2017–2019: Resorna till Grekland fortsätter
I februari 2017 reste Nada till Chios, där människor fortfarande anlände med gummibåtar. På hösten fortsatte arbetet i Skaramangas flyktingläger i Atens hamnområde.
År 2018 gick båda de dokumenterade resorna åter till Lesvos och flyktinglägret Moria, först i mars och sedan i november.
Och arbetet fortsatte.
I april 2019 gick resan till det stora flyktinglägret på Samos. I november var Nada tillbaka på Lesvos och i Moria.
Under de här åren bestod en stor del av hjälpen av sådant som behövdes för att klara vardagen: mat, kläder, mediciner och hygienartiklar. Mycket köptes på plats inför och under hjälpinsatserna.
2021: Ännu en gång till Lesvos
Efter ett uppehåll finns nästa dokumenterade hjälpresa i november 2021. Målet var ännu en gång Lesvos.
Åren hade gått sedan den stora flyktingvågen 2015, men behoven hade inte försvunnit. Nadas historik beskriver hur många människor fortfarande befann sig på de grekiska öarna och hur resurserna inte räckte till för alla som behövde hjälp.
Det är också en viktig del av vår historia.
Vi försökte fortsätta se människorna även när omvärldens uppmärksamhet hade gått vidare.
Hjälpen skulle nå fram
Inför hjälpresorna ordnade Nada särskilda insamlingar. Pengarna användes till konkret hjälp, och volontärerna som deltog i resorna stod själva för kostnaderna för sina resor och sitt uppehälle.
Men själva tanken bakom resorna var minst lika viktig som innehållet i hjälpsändningarna.
Nada har försökt hjälpa så direkt som möjligt. När det varit praktiskt möjligt har målet varit att föra hjälpen ända fram och samtidigt få möta människor i den situation de befinner sig i. Tanken har varit att också förmedla någonting annat: du är inte ensam, någon ser vad du går igenom och någon bryr sig.
När vi ser tillbaka på åren 2014–2021 är det därför många olika bilder som växer fram.
Svårt skadade barn på ett sjukhus nära den syriska gränsen. Människor som flydde undan IS. Två långtradare med sjukhusutrustning, varma kläder och sovsäckar på väg mot Syrien. Matinköp till människor som bodde i ruiner. Båtar som nådde Lesvos. Ett sjukhustält i Moria. En räddningsbåt. Och en lekpark för barn mitt i ett flyktingläger.Olika platser och olika behov. Men samma tanke bakom hjälpen.
Att inte bara se vad som händer, utan försöka göra något. Att komma nära. Och att hjälpa där hjälpen behövs.
Den erfarenheten följde Nada vidare. När en ny humanitär katastrof drabbade Europa 2022 och kriget i Ukraina bröt ut fanns många års erfarenhet av att samla in hjälp, resa dit behoven var stora och försöka få hjälpen hela vägen fram.
